|
Antingen är jag för smart för mitt eget bästa, eller så bör jag helt enkelt sluta köra hjärnan på aotopilot (dvs. börja använda den...)
Några saker jag lyckats med i helgen:
I lördags skulle jag lämna tillbaka en miniräknare mamma köpt (samma som nämnde i förra inlägget). Hon hade köpt fel märke (ja, visst låter det jävligt nördigt att vilja ha "rätt" märke på sin miniräknare?) så jag travar in på Cleas Ohlssons med påsen i högsta hugg och slänger upp miniräknaren på kassadisken.
Jag: Hej, skulle jag kunna få lämna tillbaka den här?
Kassörkan: *Road med ett växande leende som hon försöker hålla tillbaka* Jaaa... men då får du nog gå till Kjell & Co...
Jag: *Smått generad* Eeehh... oj! Haha!
Kassörskan: Det är lätt hänt, det är ju nästan samma sortiment och två gubbnamn och så... Det ligger en Kjell & Co i Kringlan.
Jag: Haha, tack! Jag blandar alltid ihop de här butikerna...
Jag till Emme när vi kommit ur butiken: Och det roligaste är ju att detta inte är första gången jag gör såhär...
I söndags när jag och mamma diskuterade var presentkortet jag fått av henne till gymmet tagit vägen så var jag säker på att jag gett det till mamma, just eftersom jag själv trodde att jag skulle slarva bort det. Letar febrilt där det borde legat men där var den inte. Tittade om den råkat ramla ner bakom böckerna i hyllan men icke. Tittar i plånboken en, två, tre gånger. Men inte där heller. Tittar om jag lagt det i träningsvärskan men nepp, inte där heller. Är fortrarande övertygad om att mamma har det. Kommer sedan på att jag ju kan ha lagt det i mappen där jag har träningsresultaten som jag bär med mig fram och tillbaka från gymmet. Och japp, där låg den ju.
Hatar när man är sådär översmart och ska lägga saker på "bra ställen för där hittar man ju dem". Fast det gör man ju aldrig, är bäst att låta den ligga bakom tvn, då vet man ju i alla fall vart den är.
Senare på söndagen när vi var inne på NetOnNet och jag skulle köpa ett nytt objektiv och står kassan upptäcker jag det hemskaste av det hemskaste: kortet är inte där! Och inte körkortet heller. H to the J to the ÄÄÄÄPL! Panik, ångest, skräckslagen, frågande. Vart fan är det. Tänker det värsta att någon snott det. Nej, det ligger i någon jackficka! Det måste det göra! Men icke. Kanske det har ramlat ur när jag haft det i jackfickan? För när jag skulle till Ica i början av januari tog jag ju ur det för att slippa ta med hela plånboken. Använde jag skinnjackan då? Jo, det måste jag ha gjort! Det MÅSTE ligga i skinnjackan! Men... den har jag ju använt efter det. Visst har jag? Och då har det inte legat något kort där... Eller?! Och har jag inte använt kortet sedan dess? Nä, bara kontanter. Eller? FAAA-AAN.
*Panik närmaste kvarten*
Sedan kom jag på att det ju bara måste ligga i Chanelväskan från när jag operarades då jag tog ut körkortet, betalkortet och EU-kortet. Och EU-kortet låg inte heller i plånboken. Och när jag efter flera timmar kom hem (hann se på Mission inpossible 4 - helt okej, men mer av en komedi än vad de tidigare varit) så låg det mycket riktigt i Chanelen. Snacka om jobbig situation om det INTE hade legat där! Pappa fick betala objektivet iaf, får skriva mer om det någon annan gång.
//En kanske inte alltid så smart tjej
|